torsdag 21 maj 2009

Ska homosexuella ha barn?

Jag är inte helt övertygad om att homosexuella ska ha barn. Blir det som i det här fallet med en kvinna som föder åt dem, ja då tror jag det har gått lite för långt. Någonstans finns det ett biologiskt stopp. Hit men inte längre. I sådana här fall som artikeln handlar om har man passerat den linjen. Läs även andra bloggares åsikter om , ,

7 kommentarer:

Rheinstahl sa...

Kluven också till homosexuella par som vårdnandshavare. Inget man säger offentligt, direkt.
I politiskt korrekta Sverige, landet av snälla ledföljare, blir man automatiskt stämplad som homofob om man ifrågasätter homosexuellas självklara? rätt till barn.

Q sa...

"Ska homosexuella ha barn?"

Det var det dummaste jag läst. Som om det vore upp till dig eller någon annan att bestämma vem som "ska få" ha barn eller inte.

Att du och "Rheinstahl" (Riefenstahl snarare...) ens understår er underhålla vanföreställningen att det vore upp till er att domdera över andras beslut om att skaffa barn - vet hut, och torka era blöta näsor!

Johan D. Ouhe sa...

Jag har i mitt yrke träffat på många barn till HBT:personer och sett hur barnen utvecklats under längre perioder och det är sannerligen ingen rolig syn alls. Att HBT-personer till varje pris vill ha barn är förståligt, men helt förkastligt för barnen. Säger man JA till HBT är det enda rätta att säga NEJ till barn. Allt annat är så övermåttan själviskt och egocentrerat att föräldraskap inte på något sätt kan motiveras, utan mest beserar sig på inställningen "alla andra har det så vi ska f** också ha det! Ni hetron ska inte tala om för oss vad som ska gälla!" - en attityd som jag fått ta del av alltför många gånger. Faktum kvarstår att jag och mina kollegor är de som får trösta, bygga upp och styra in dessa ungdomar på rätt väg utan att det går emot den uppfattning som "föräldrarna" har. Speciell HBT-psykologi ingick definitivt inte i min utbildning, så det är en ständig prekär balansgång...

På ett ytligt plan kan frågan diskuteras som en jämlikhets- och rättvisefråga, vilket är att gör det lätt för sig genom kvasiargumentation (individens rätt till det och det). För en seriös frågeställning måste fältet breddas och samhällsnyttan, samhällsförändringen, attityd och moralbegreppens förändring fokuseras. Ett samhälle bygger inte på kärlek, utan de tysta överenskommelser som finns mellan individerna; utan harmoni i dessa koder splittras samhället och går under.

Personligen är jag mest oroad över den nya handelsvareroll som barn nu fått. Det är min övertygelse att barn ska avlas mellan man och kvinna och inte shoppas som Gucciväskor. Sålunda är jag även emot konstgjord befruktning och räddande av det som tidningarna benämner som "miraklebebisar". Bara för att tekniken finns motiverar det inte att den används på grundval av dess egen befintlighet. (Det är å andra sidan en helt annan debatt.)

Samhället måste våga sätta tydliga gränser och tillämpa konsekvenser för de som frångår dessa gränser; inte bara de som opponerar sig mot det som för tillfället är politiskt korrekt.

Signaturen Q:s uttalande är vanligt förekommande varhelst liberala krafter verkar. Dessa liberala krafter borde själva skaka av sig vanföreställningen att minoritet dominerar majoritet utan att majoriteten förr eller senare reagerar och krossar minoriteten. Så byt strategi och tonläge bäste Q, om du vill komma någon vart och vinna gensvar i andra falanger än din egen.

Lev väl!

Anonym sa...

Varför ska två kön som inte biologiskt kan få barn, ha barn? Strider det inte mot allt sunt förnuft?

/Sara

Ylva sa...

Ska man då sluta hjälpa de heterosexuella par som inte kan få barn på egen hand (t.ex. genom provrörsbefruktning)? Deras kön är ju uppenbarligen inte skapade för att få barn.

ShadoWolf sa...

Vad är det Johan D. Ouhe syftar på när han säger att utvecklingen för barn till HBT-personer inte är en "rolig syn alls"? Vad är det med föräldrarnas HBT-skap som har negativ inverkan på barnen? Är det "tvångsqueerande" av barnen? Blir de mobbade i skolan pga av föräldrarna? Jag undrar vad det är D. Ouhe syftar på för unika psykiska lidanden som bara barn till t.ex. homosexuella föräldrar råkar ut för. Att påstå att så är fallet utan att ge annat argument för det än erfarenheter av många barn med problem utan att berätta vilka problem känns lite bräckligt faktiskt. Många barn till heterosexuella har också problem; är även det en fråga om föräldrarnas sexuellaläggning? Jag vill veta hur den gemensamma HBT-relaterade problembilden ser ut för dessa stackars barn innan jag tar den förmodade psykologen D. Ouhe på allvar; annars tycker jag att han kan ta till sig av sin egen kritik till Q. Ofullständigta enthymem är vi väl ändå inte behjälpta av i sammanhanget?

Jane sa...

Jag vet personligen några homosexuella som är mer lämpade som föräldrar än vad många hetrosexuella är. Fruktansvärt trångsynt!