Att bryta från det normala är alltid svårt. Att gå från ett "normalt" liv till ett öppet
lesbiskt måste vara ett jätteresa, både social och känslomässigt. De som tar klivet är beundransvärda.
Läs även andra bloggares åsikter om
hundar,
lesbisk,
förhållanden
4 kommentarer:
Jag gjorde detsamma kring de 40.
Resan var svår, men definitivt värd "besväret".
Bra att det tas upp i media.
Kanske fler vågar ta steget nu.
Jag skulle vilja men än så länge vågar jag inte. Känner mig inte helt säker....
Jag är 39 och nyskild. Under sista åren av äktenskapet kom jag underfund med att jag är bi. Jag är dock av uppfattningen att det är helt individuellt om man har behov av att komma ut. Jag hr inte det, och kommer att fortsätta kämpa för att man får hantera sin sexualitet och alla andra delar av sin person med så mycket ellet lite integritet man själv väljer. Bara man inte skadar någon annan.
Våga vägra komma ut!
Den självklaraste av alla självklara rättigheter en människa har måste vara att få vara den han eller hon är utan att ständigt mötas av fördomar och inte minst fördömande. Att komma ut när man är 15 år är inte helt enkelt det heller, även fast man inte har några barn att oroa sig för...
Hoppas att samhället utvecklas mot öppenhet och acceptans, gärna inom en snar framtid.
Våga älska, våga leva!
Skicka en kommentar