Vart tog allt vägen?

Läser om "Vimmelmamma" som väntat i 24 dagar på ett cancerbesked, och väntar fortfarande. Det retar mig så hundans i nosen att jag blir upprörd och vrålskäller på stället. Att befinna sig i ovisshet är värre än ett negativt besked. Det är bättre att veta än bara tro och spekulera. Men vart tog allt vägen, det som vi alla tar förgivet? Det som vi förväntar oss? Få ett besked, ska det vara så svårt? Läs även andra bloggares åsikter om hundar, cancer, Vimmelmamma, ovisshet, spekulera Tidningen RES + DVD. Klicka här