Nu ska jag ut och ta mig en nypa luft så jag är riktigt hungrig när lunchen serveras. Idag har jag valt olivlunden som promenadstråk. Lugnt och skönt. Det enda som hörs är vinden som susar bland olivträden och gräsets svaga vajande. Det sista kanske man inte höra, bara se. Men tyst är det.
Läs även andra bloggares åsikter om
hund,
lunch,
olivträd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar